Om rasen Tibetansk spaniel som jag har i mig finns att läsa detta. Grönt, fetmarkerat är sådant vi tycker passar på mig.
I sitt hemland, Tibet, var den tibetanska spanieln en respekterad klosterhund. Dess päls är kortare än sina släktingars, den tibetanska terriern och lhasa apso, så man räknar med att den tibetanska spanieln var en inomhushund. Den tibetanska spanieln användes som vakthund i klostren på grund av sitt vakande sätt, och detta är också idag ett typiskt drag för de tibetanska spanielarna. Den låg på klostrets murar och varje gång en främling sågs skällde hunden till. Ännu idag så söker sig de tibetanska spanielarna till ett högt ställe, som ett fönster eller på höga stenar, för att hålla öga på omgivningen. Den tibetanska spanieln användes också i böneborden. Den var högt respekterad och därför sålde man inte den tibetanska spanieln, istället kunde man ge den i gåva.

Den tibetanska spanieln är en liten, pigg och ivrig hund. Den är glad och självsäker till sättet och är mycket trogen till sin ägare. Hunden kan vara lite försiktig mot främmande människor.
Den tibetanska spanielns huvud är litet jämfört med kroppen. Nosen skall helst vara svart. Ögonen är mörkbruna, klara och livliga. Ögonen sitter rätt lång från varann. Ögonvitan får inte synas. Den tibetanska spanieln försöker alltid titta förbi främlingar. Svansen är fäst högt upp, mycket lurvig och bildar en liten, lös "kringla" ovanför ryggen. Om hunden är glad kan den vifta lite lätt på svansen, men om den känner sig mindre glad kan svansen glida ner från ryggen, nästan mellan benen. Den tibetanska spanieln rör sig glatt, nästan skuttar fram. Den rör sig självsäkert framåt med en gnutta värdighet.









Jag ser lite
lustig ut





